”Förnyelsen av kyrkan kommer komma från en ny typ av klosterliv, som endast har det gemensamt med det gamla, den kompromisslösa troheten mot Bergspredikans liv. Jag tror det här hög tid att samla människor för att göra detta.”

”I utkanten av kyrkan fanns en plats där vetskapen om att nåden är dyr, och att nåd inkluderar lärjungaskap, bevarades… monastiskt liv blev så en levande protest mot den kristna trons sekularisering och utförsäljningen av nåden.”

Vad vi skulle vilja göra är att förändra världen: göra det lite enklare för människor att mätta och klä sig, att finna tak över huvudet så som Guds intention för dem är. Och, genom att kämpa för bättre villkor, genom att ropa ut oupphörligen för arbetarens, den fattiges, den utslagnes rättigheter… Med andra ord: vi kan till en viss utsträckning förändra världen; vi kan arbeta för oaser, små celler av glädje och fred i en plågad värld. Vi kan kasta ner vår lilla sten i dammen och lita på att den allt vidare cirklarna kommer nå runt världen. Vi upprepar: det finns inget vi kan göra förutom att älska, och kära Gud, vidga våra hjärtan så att vi älskar varandra, vår nästa och vår fiende som vår vän.

”Gemenskapsliv är ett tecken på att kärlek är möjligt i en materialistisk värld där människor så ofta antingen ignorerar eller slåss mot varandra. Det är ett tecken på att vi inte behöver en massa pengar – motsatsen faktiskt – för att vara lyckliga.”

”Det är endast när vi vågar visa våra misslyckanden och vårt lidande och försöker stötta varandra snarare än att dra oss in i oss själva, som vi lever gemenskapsliv fullt ut.”

”En växande gemenskap måste förkroppsliga tre saker: ett liv i stilla bön, ett liv i tjänande och lyssnande på de fattiga, och ett gemenskapsliv som ger utrymme för alla medlemmar att växa i deras egna gåvor.”